Jag ser dig som min, fast det är inte vi.

Dagarna går bara fortare och fortare. De börjar närma sig slutet och så fort jag tänker på att jag ska få lämna min underbara klass snart, gråter jag. Tänker även förfullt på om jag ska flytta eller inte. De rår att tänka på nu! Jag vill verkligen inte åka till polen, men jag måste. Jag får göra de bästa utav skiten. Nu ska jag äta och sen träning! Behövs! puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0